Som med Henne. Vi pratar men det finns också mycket vi inte säger. Inte för att vi inte vill, utan för att det inte är dags. Vi träffades igår och jösses. Att vara med henne är som att svälja en svärm välvilliga humlor som sedan surrar och hummar i mitt bröst. Massören var där, och vi fick tillfälle att touch base som man säger. Yogakillen var också där, och det var första gången vi sågs sedan den där misslyckade dejten i början av sommaren. Även där ordlöst, så märkte jag att han förbannade sig för att han sumpat det med mig.
Men även, en ny bekant, som känns så välbekant. Kontrabasisten, med ögon som Medelhavet och ett leende som är nästan komiskt. Jag vet att han och Hon har haft någon slags romans, och att han avslutade det pga kunde inte hantera öppen relation. Min förvåning och glädje och häpenhet när vi tre dras till varandra som genom magi.
Håller om varandra. Klappar på varandra. Ser varandra djupt i ögonen. Ligger i en hög och bara är.
Och det är här som orden försvinner. För visst, jag kan berätta vad vi gjorde men inte ens i närheten beskriva vad som hände. Hur kärlek bara flödade åt alla håll.
Hur jag idag skickar ett sms till Henne och samtidigt får ett mejl av Kontrabasisten. Det skickas hjärtan och Tack och vi vet alla att vi delar något speciellt.
Igår fick jag även reda på att hon pratat med Massören och berättat att vi "kommit varandra nära" och ville kolla om det var okej. Och jag blir så glad, dels för att det är okej, dels för att detta inte bara är en upplevelse från mitt håll.
Och den här fantasin jag har haft, att samla alla som jag tycker om och som tycker om mig och bara ligga i en hög och kramas. Jag inser precis att just det gör jag ju. Ofta.
Så kära universum. Tack. Och mer! Mer! Jag kan ta det. Jag vill ha det. Och gärna mer ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar