Så jag tackar mina barn och alla gudar och gudinnor, universum och livet och älvor och änglar och vad mer som kan vara inblandade för att de sover gott - och för att jag i skrivande stund lyssnar till deras djupa andetag. Tydligen är det inte bara jag som kan snarka ibland.
lördag 29 juni 2013
Vidhåller att man inte får större prövningar än vad man klarar av
Alltså tacksamheten jag känner över att Lillebror sover i snitt 18h/dygn - enorm! För jag hade inte klarat av att inte få vila just nu. Att få sova minst fem sammanhängande timmar varje dygn, och kanske sju totalt. Att ha ytterligare några timmar då jag bara kan vara. Prata umgås duscha skriva andas. Jag är på gränsen av min kapacitet och utan vilan skulle det koka över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är också tacksam och glad att han sover mycket! Hur hade du annars orkat? Eller knappt nu? (Victor sov ca 7h per dygn i början, sedan 9, och nu är han upp i 11h vilket är fantastiskt för att vara han. 9h på natten, 2h totalt på dagen). Han vaknar dock väldigt ofta på natten. Jag klarar av det pga hjälp, hade aldrig aldrig pallat annars... KRAM!
SvaraRaderaAnna Granström.
Hjälp är så ovärderlig! De senaste dagarna har mina föräldrar haft besök av en familj med fyra barn mellan tio och fjorton år och det har varit guld eftersom M lekt med dem i ungefär hela tiden :) Tack för vänner!
SvaraRadera