lördag 15 juni 2013

Lite olika perspektiv

Ska träffa en bloggkompis nästa vecka. I samtalet planerar vi runt hennes tid hos barnmorskan. Jag säger att det är lugnt för mig att ta det senare, men att vi kan ta det en annan dag om hon tycker det blir stressigt. 

Haha, skrattar hon, och säger att det är ingen risk.

Och jag känner mig lite dum. För med min stresskänslighet hade jag absolut kunnat tycka att det blev för mycket. Träffa en ny person, på ny plats. Körningen. Gravid. Direkt efter en kontroll.

Det blir alltid märkligt för mig att möta att jag är ett undantag. Normala folk klarar saker. Normala folk blir inte stressade över samma saker som jag, inte heller lika mycket. Och min omsorg om andra säger helt klart mest om mig. Samt får mig att framstå som mesig och ängslig. 

Tack och lov känner jag mig långt från att identifiera mig med mina diagnoser. Men ibland är de lite mer närvarande om vi säger så.

4 kommentarer:

  1. Samtidigt måste jag säga att jag är så grymt impad att du gör saker typ 1 vecka efter förlossningen. Herregud människa, du är grym! Jag kunde inte ens lyfta Victor på 3 veckor... Komplikationer iofs, men ändå. Vågade heller inte ta mig ut med V på typ 3 månader förutom då jag var absolut tvungen...

    Anna Granström.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att det har en del att göra med att det är barn nummer två, samt att han ju sover så fina nätter vilket ju betyder att jag är utvilad. Men jag håller mig mycket inom min bekvämlighetszon, har sällskap som avlastning samt sover i snitt nio timmar/dygn.

      Jag tycker ju du är grym och stark och modig!

      Radera
  2. Jaså, du tänker så? Där ser man. Jag är kanske liiite mer som du annars också, men du får ha i åtanke att jag är så satans uttråkad nu att det liksom blir high life att ha tre saker inbokade samma dag! Sen har jag typ ingenting resten av veckan :)

    Och du – tack för i går! Supernajs!

    SvaraRadera
  3. OCH DU CYKLADE JU DRESSIN!!!

    SvaraRadera