Det bor tydligen en liten rastlös person i mig. Det är märkligt att jag inte upptäckt det innan. Den där personen är inte bara rastlös utan ganska rotlös också. Jag har inget 'hem' dit jag ständigt återvänder. Jag har platsen där jag växte upp, men varken är född på eller har släkt. Platsen mina föräldrar bor på nu, där jag inte växte upp men bodde några år. Malmö. Älskade stad. Och huset vi bor i nu. Men inget är så som jag föreställer mig att ett hemma är. Där man vet att man kommer ifrån och alltid kan återvända.
I det här blir framtiden lite svårare än vad jag tidigare trott. För innan har jag ju varit övertygad om att jag på kunde och ville sätta ner mina bopålar djup och stanna länge. Nu vet jag inte längre. Och i all dimma den sista tiden är vi äntligen helt överens om en sak; vi håller oss öppna. Är det meningen att vi ska bo någon annanstans kommer det visa sig. Då agerar vi. Lite mer Taoism.
Välkommen tillbaka! Du har varit saknad!
SvaraRadera