Så lätt att tänka dramatiskt...

...att det är sista natten med Henne. Men faktum är att om några veckor flyttar hon till Norrland och jag vet inte nästa gång jag kommer ligga nära nära under hennes täcke. Jag var stora skeden och höll Henne i mitt hjärta och det enda som fanns i mitt huvud var att snart försvinner hon. Och jag insåg att så vill jag inte tänka, det finns ingen närvaro i det.

Istället kom det

jag vill ge dig mitt lugn

jag vill ge dig min eld

om och om igen. Och jag kände hur hon mjuknade i min famn, hur jag sjönk in i Henne och öppnade hela mitt väsen för hennes varelse. En plats djupt inne i mitt hjärta där jag vet att hon för alltid kommer finnas. Så jag öppnade och tog Henne under mina vingar, in i mitt skal och såg hennes skörhet och hennes styrka och älskade med allt vad jag hade.

Den kärleken kastade mig in i min egen process som jag lite lyckats förtränga under några dagar. Helt stilla började jag gråta för jag insåg att jag längtar. Jag längtar efter någon som älskar som jag gör. Och hon vände sig om och vi låg panna mot panna och viskade berättade om det som vilar i våra hjärtan. Om rädslor och längtan. Om frihet och evig kärlek. Hon fick mig att se vad som är min väg fram. Förstå det jag behöver förstå. Det gör ont och det läker och mitt hjärta mitt hjärta det brister nu. Men dess sång kommer aldrig tystna.