Nej, jag har ingen koll.

Jag kraschar i sängen efter en sjukt intensiv dag och förstår inte hur jag ska orka något mer, någonsin. En timme senare har jag inte rört en muskel. Och jag tänker att kanske är det nu jag faktiskt aldrig reser mig igen, nu jag ger upp. Inser att jag får se till att minimera alla slags stressmoment just nu när jag är så känslig. Inga uppsatser om folkmord och terrorism.

Så två minuter senare får jag en idé till ett konstprojekt och börjar spåna på hur det kan förverkligas. 

Samtidigt som jag tackar nej till yoga-jobb. Samtidigt som jag skapar fester som ett projekt. Samtidigt som jag inte ens orkar gå igenom barnens kläder. Samtidigt som jag vill bli full på bubbel och dansa hela natten. Samtidigt som jag  vill vara ensam i något tyst och varmt.

Samtidigt som jag vill resa resa resa. Samtidigt som jag aldrig vill lämna min säng.

Nästa gång jag påstår att jag vet vad jag pysslar med och vet vad jag vill, påminn mig om detta. Jag har faktiskt ingen koll.