Krasch boom bang

Sedan mars förra året har jag inte haft mycket kontakt med jorden. Svävat, vilat på moln, fallit och flugit fritt. Och redan under tiden så undrade jag hur länge det skulle kunna sitta i. Blev förvånad och häpen när det bara fortsatte och blev mer mer mer och...

...det kanske är tidigt att säga att jag är tillbaka. Att jag är jordad. Men, något brast under dessa första dagar av det nya året. Självbilden föll och med den alla illusioner. Aj. Vad ont det gör. Jag har gråtit för första gången på ett år. 

Andas. Det kommer bli bra.

Jag har mina älskade Systrar, där allt får finnas. Jag får finnas. Så mycket kärlek och det är det enda som håller mig uppe nu.