tisdag 3 juni 2014

Favoritögonblick, del ett

Kroppen är dov och lugn och liksom sammankopplad efter många timmars dansande. Hjärtat är lätt och fladdrigt av tacksamhet. Hjärnan härligt bortkopplad. Solen har varit uppe sedan några timmar men det är kallare nu är mitt i natten. Många sover lite på diverse ställen men ännu finns det tappra själar som går runt och myser.
Vi dras ju naturligt till varandra, samlas runt elden. Vissa för ett högljutt samtal. Någon plinkar på gitarren.
Helt plötsligt dyker den upp, fetingen. Och trots att jag inte saknar något så spritter det till i mig. Precis vad jag längtar efter.
Det där första blosset. Djupt ner, svälja. Sakta andas ut. Och ett till. Och en mjuk matta sprider sig i själen, fingrarna pirrar och luften vibrerar. Som att falla bakåt i en mjuk hög av kuddar.
Gemenskapen. Skicka vidare, se nästa person gå igenom samma sak. 
Ytterligare senare börjar pusslandet. Någon har meck, någon rullar ett filter, någon har långa rullpapper. Någon har tobak. Resurserna samlas för att kunna dela ytterligare en. Generositeten.
Solens första värme. Och denna lilla kick som då och då skickas runt. Samtalen som flödar och tiden som försvinner.

2 kommentarer:

  1. Hej,
    Jag har kollat igenom din blogg, den är bra! Jag har dock en fråga. Hur kan du ta droger när du har hand om dina barn? I tidigare inlägg så tar du LSD medans dina barn är hemma. De inläggen är några år gamla så det kanske är något du har slutat med men hur resonerade du på den tiden isåfall? Droger är ju fortfarande en del av ditt liv.
    (Det ligger ingen moralisk pekpinne i faktumet att ta droger i denna fråga, har själv en historia av droger. De du nämner och några till. Det ligger dock bakom mig sedan många år tillbaka, och sedan jag fick barn är det ett självklart val att avstå droger.)
    Mvh hemvändarn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den första anledningen är att jag alltid känt mig så trygg i de substanser jag använt. För det mesta ordnade vi barnvakt, det var bara en handfull gånger som Stora var hemma. Och jag ser inte riktigt skillnad på att dricka en flaska vin efter barnen somnat eller äta lite svamp.
      Nu efter arton månader av total avhållsamhet känns det fantastiskt att få gå in i den världen igen, och att jag kan göra det förbehållslöst är ju för att vi separerat och barnen är hos sin pappa hälften av tiden.
      Detta är en så självklar del av mitt liv, utan att vara en vana. Och idag kan jag känna att det vore en underbar sak att få dela det med mina barn när de blir vuxna.
      Bra frågor dock, jag kommer fundera vidare.

      Radera