Och för första gången kände jag inte mig genast hemma i staden.
Börjar bli alltför van vid ängar, hagar, allér, skog och hav.
Så alltså, idag vaknade jag upp i den mysigaste ettan i Majorna.
Idag ska jag sy min bröllopsklänning och alltså också träffa mormor.
Idag ska jag helst inte bli blöt, även om det skulle regna. För någon försökte packa smått och tog varken med ordentlig tröja eller jacka. Jag menar, det är ju juni för guds skull!
Men visst är det väl skönt att känna att man har hittat hem, där man trivs? Såsom jag känner när jag besöker huvudstaden nuförtiden. Om där jag bor är hemma låter jag dock vara osagt...
SvaraRadera