Och den där tystnaden som uppstår när någon frågar mig hur jag har det.
Va? tänker jag och frågar mig själv hur jag har det. Hur har jag det?
Jomen, det är ju sådär lagom ospännande. Mannen är pappaledig och jag skriver och läser och skriver och läser. När jag inte pallar göra det städar jag eller bakar. Jag har inte tittat i min kalender på flera veckor eftersom det yttepyttelilla som finns inplanerat kan jag hålla i huvudet. Varje dag försvinner i ett nafs.
Så det finns inte så mycket att berätta när folk frågar hur jag har det. För allt är precis som vanligt. Så mycket vardag att det skulle kunna vara tråkigt, om jag hade fokuserat på det. Men jag fokuserar på...något annat? Kanske är jag egentligen märkligt ofokuserad. Kanske är det det här med att bo på landet. Kanske är det det här med att ingen av oss har någon aning om vad som händer i höst.
Men jag mår bra. Jag skrattar varje dag. Det lilla som finns inplanerat är fina saker, fina människor. Resten får vi väl lita på att det blir som det ska. Och så kanske jag behöver erkänna att det bor en liten drama queen i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar