fredag 21 mars 2014

Njuteri

När barnen är hos sin pappa är ju mina mornar väldigt annorlunda. För det första helt tysta. För det andra väldigt lugna.

Så jag brukar öppna altandörren i mitt sovrum, hämta te och möta min morgon som alltid innan barnen. Läsandes och drickandes te. 

När morgonvärmen kommer tänker jag att jag går raka vägen ut och sätter mig i solen med mitt te.

1 kommentar:

  1. Hej! Har precis hittat din blogg, vad fint du skriver. Kände verkligen igen känslan i förra inlägget om vänskap och nu måste jag fråga om det här - står själv inför separation med barn - blev tröstad när jag läste detta. Har tänkt tanken att jag liksom du kan få tillbaka mina egna mornar med te i sängen. MEN kan man nånsin få tillbaka känslan? Alltså, färgas den inte lite av saknad efter barnen? Å, jag vill så gärna kunna tänka på detta som tröst och att det kan vara positivt att få vara ensam en del igen. Men är samtidigt så rädd... Kanske kan tiden hjälpa och göra så att man vänjer dig att vara ensam och saknar mindre?

    SvaraRadera