Yogisk nostalgi

Min yoga nu förtiden; en handfull solhälsningar här och där när jag har några minuter över. När jag lägger barnen och väntar på att behöva gå in igen. Eller när vällingen kokar. Eller när jag får ont i kroppen efter för mycket bära/lyfta bebis.

Avslappning och djupandning innan jag somnar.

För fyra år sedan kunde jag ligga i Kobran i trettio minuter utan paus. Stå i trikonasana i sju minuter, på varje sida. Meditera i fyrtiofem minuter varje dag, och det kändes som fem.

Och jag kan sakna det. Men vad jag älskar med yogan är att den är flexibel och att mina små pauser här och var i vardagen ger mig precis lika mycket lugn och påfyllning som flera timmars pass gjorde för några år sedan. I tre års tid var yoga allt jag gjorde. Och jag känner fortfarande effekterna.