En sak jag har reflekterar över är mitt behov av att definiera mig själv. Jag tror att en stor förändring skapar det, liksom ställer frågan vem är jag nu?
Bilden av mig vs. bilden andra har av mig. Den jag vill vara. Den jag inbillar mig att jag inte är. Och där kommer tiden in igen. För någonstans känner jag inte att det har gått fem år sedan jag senast verkligen kände mig som mig fullt ut. Då jag hade oceaner med energi, yogade varje dag, rejvade flera gånger i månaden, gick till gymmet, trippade, satt i olika styrelser och grupper, drev saker framåt. Jag tycker fortfarande att jag är den människan. Även om hon hamnat lite under ytan.
Kanske inte har med det att göra, men det blir väl lite automatisk paus när man får barn? Och sedan åldern. Man förändras. Ändå är man alltid den där, någonstans.
SvaraRadera