"egentid"

Mannen tog med sig ungen och for till Ystad igår, med övernattning. Jag blev kvar hemma.

Började med att sova middag i tre timmar, när jag vaknade var det mörkt. Resten av kvällen läste jag, åt kvällsmat, spelade på telefonen och lyssnade på radio. Sen somnade jag igen och sov i cirkus tio timmar.

Och efter en bra frukost tänkte jag att nu ska jag minsann ut på en liten promenad. Lyckas få på mig kläder och - så slog illamåendet till. Tröstar mig med att det faktiskt är ljust ett tag till, så jag borde hinna utanför dörren.

Vad jag egentligen tänkte göra det här dygnet? Hemmaspa, mina sjukgymnastikövningar, se en film, laga god mat, lite yoga....ja. Jag har sovit gott iallafall.

Tid

Något jag övat mig på de senaste åren är att inte komma i tid, vilket underlättades enormt när M föddes. Men ändå så har jag fått öva på det. Okej, det finns ju fortfarande saker jag är noga med, läkarbesök, tåg, yogan osv.

Men det här med att boka träff med en kompis 'vid två' och att jag står där tio i? Inte vettigt. Eller är bortbjuden på middag och är tjugo minuter tidig? Nä. Att komma några (max 10-15) minuter senare än angivet klockslag gör inget. För någon. Detta har gjort mig till en mycket mer avslappnad och lugn person. Varför stressa när det inte finns någon orsak?

Vill verkligen klargöra att jag syftar på sociala sammanhang som inte är tidsbegränsade. Alltså, ska man luncha med någon som bara har en timme är jag ju i tid. Men annars. Chilla.

Uttorkning

Vet ju att min kropp hela tiden producerar mer blod och allt sånt - men! Denna törst! Jag känner knappt om kroppen är nöjd för jag är liksom alltid törstig i munnen. Bubbelvatten löser det någorlunda. Milkshake är bäst med så väldigt onyttigt.

Begravning och jobb

I måndags begravde vi äntligen Torsten. Vi hade inte pratat igenom någon ceremoni, men hade båda ovetande om varandra tagit med en sten som vi la på kroppen. Sen sjöng jag en sång han tyckte om och efteråt tände vi en rökelsepinne som vi satte i marken. Det var hemskt men också skönt. Tydligen hindrar det dock inte att jag fortfarande tittar efter honom i huset.

Annars mår jag mest illa hela tiden, sådär dovt och irriterande, utan att kräkas. Det kombinerat med att jag jobbade hela lördag kväll, söndag morgon och lördag morgon gör att jag känner mig ganska mör. Mör, ledsen och hoppfull. Ungefär så.

Sorg

I torsdags morse hittade Mannen Torsten död, påkörd, precis runt hörnet. Chocken! Kunde inte sluta gråta den dagen trots ärenden och kuratorträff.

Det är så fruktansvärt hemskt alltsammans. Den där svarta hårbollen flaskmatade jag när vi hittade honom, han fick sova vid mitt hjärta för värme och närhet och det slutade han aldrig med trots att han blev mycket stor och ståtlig.

Så mest försöker jag att inte gråta precis hela tiden, och resten av tiden sitter jag på händerna för att inte omedelbart hämta hem ett par andra katter. Jag vill ju ha Torsten. Och får ge mig till tåls tills han kommer tillbaka.

Andlig bokcirkel

I somras föddes en ide om en andlig bokcirkel och hips vips drog jag ihop en sån. Första tillfället är på lördag och jag valde boken Samtal med Gud, del ett. Har gjort en facebookgrupp, ett event och skissat upplägg och planerat fika. Igår kom jag dock på att jag ju inte läst boken.

Jo jo, jag har läst boken, minst två gånger, men det var mer än två år sen sist och en liten refrescher är ju bra. Så jag bestämmer mig för att läsa exakt en timme nu ikväll för att ändå ha börjat. Och inser sen att om jag nu kan läsa sjuttio sidor på en timme ska det nog inte vara några problem att ha den utläst till på lördag.

Hälsningar
Snabbläsare

Kanske också hormoner...?

Vet ej, men just nu är jag ruskigt arg. Ett gräl utlöste det, men antingen har det legat massa skräp och grott eller så spökar hormonerna med mig för så här arg är inte vettigt att bli. Eller så är det både och...

Hälsan och hormonerna

I söndags kom ambulansen och hämtade mig. Ögonflimmer och domningar i arm och ansikte var tydligen tillräckligt oroande för det. Tack och lov var det bara ett väldigt starkt migränanfall och ingen fara för mig eller bebisen. Men jäkligt rädd hann jag ändå bli, trots att jag trodde att allt var okej.

Tydligen kan hormonerna öka och förändra migränen, om man nu har anlag för det. Och nu sitter jag här igen med konstiga pirrningar i armen.

Fast det här svaga illamåendet jag dras med hela tiden är nog värst. Enda gången jag inte mår illa är när jag äter. Och när man ätit till en viss gräns mår jag illa för jag är så mätt.

Så alltså. Det är mycket med kroppen just nu.

Och november

Mig gör det inte så mycket att det blir mörkt tidigt på kvällarna, kvällsmaten blir extra mysig, och efter läggning kan jag helt utan dåligt samvete krypa ner i sängen, läsa och dricka te och sedan somna vid tio.

Men morgnarna! Denna skånska dimma lägger sig som ett täcke över allt och även om solen har gått upp är det grått och mörkt. Förmodligen kallt. Det gör mig extra seg och det sitter sedan i hela dagen.

Så lite mer ljus på morgonen tack, det hade varit fint. Kanske bara räcker med lite bättre väder.

Hej magen!

En särskild dag

Och tiden som susar förbi som ingenting. Idag fyllde Mumsan två år och jag förstår inte. Hon är så stor, en egen liten person. Samtidigt kallar hon sig själv för bebis när man bär henne i famnen.

Mitt hjärtchakra exploderar snart av all denna aktivitet, denna villkorslösa kärlek som blir större för varje dag.

Meditation och sex

Varje gång jag mediterar och/eller yogar tänker jag exakt samma sak som varje gång jag har sex;

Guuuuud, varför gör jag inte det här oftare? Typ varje dag?

Så. För lite ligga och för lite meditation. Men mycket bra böcker, filmer och skön vila. Kanske också för mycket spel på telefonen. Så jag bestämmer redan nu; januari blir den vitaste månaden jag någonsin sett. Digital, socker, kött och skräpkulturell detox. Istället massa sex. Om jag inte blivit för tjock.

Sånt jag gör

- mår lite/ganska mycket illa vissa dagar
- bakar cookisarnas cookie, amerikanskt recept
- vädrar, drar upp gardiner och tar på mig kläder och försöker leva som att alla är friska. Ahem.
- tänker mycket på hur många saker kommer bli sjukt mycket lättare när Mannen får jobb
- rensar ständigt ur min garderob. Så mycket som jag får inse inte kommer passa igen

Att vara nöjd

Har liggande ett inlägg om hur jag har så väldigt lätt att vara nöjd. Men tills dess, ett litet exempel;

jag har haft samma frisyr i åtta år och har inga planer på att byta.

På någon nivå är det här en bra sak...

...men nu är jag jäkligt trött på att vara sjuk. Jag är inne på femte veckan nu.

Hej gravidmagen, trevligt att se dig.

Vad ska jag egentligen säga om att mitt navelmått expanderat med sex-sju centimeter på mindre än en månad?

Jösses! Här lever jag tydligen i villfarelsen att det inte syns än...

Ögonblicksbild

Min unge och min man tittar på videoklipp i rummet intill. Med jämna mellanrum ropar Mumsan saker som;

Titta bebis! Titta katt! Titta hund!

Då är ett klipp slut och hon vill genast se ett till.

Älsk.

Sånt jag tycker om

- utsikten från mitt sovrumsfönster
- min säng
- mjuka teddyfiltar
- varma tröjor
- sjalar
- känslan efter den första muggen svampte.
- presenter
- dansa