I söndags kom ambulansen och hämtade mig. Ögonflimmer och domningar i arm och ansikte var tydligen tillräckligt oroande för det. Tack och lov var det bara ett väldigt starkt migränanfall och ingen fara för mig eller bebisen. Men jäkligt rädd hann jag ändå bli, trots att jag trodde att allt var okej.
Tydligen kan hormonerna öka och förändra migränen, om man nu har anlag för det. Och nu sitter jag här igen med konstiga pirrningar i armen.
Fast det här svaga illamåendet jag dras med hela tiden är nog värst. Enda gången jag inte mår illa är när jag äter. Och när man ätit till en viss gräns mår jag illa för jag är så mätt.
Så alltså. Det är mycket med kroppen just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar