Begravning och jobb

I måndags begravde vi äntligen Torsten. Vi hade inte pratat igenom någon ceremoni, men hade båda ovetande om varandra tagit med en sten som vi la på kroppen. Sen sjöng jag en sång han tyckte om och efteråt tände vi en rökelsepinne som vi satte i marken. Det var hemskt men också skönt. Tydligen hindrar det dock inte att jag fortfarande tittar efter honom i huset.

Annars mår jag mest illa hela tiden, sådär dovt och irriterande, utan att kräkas. Det kombinerat med att jag jobbade hela lördag kväll, söndag morgon och lördag morgon gör att jag känner mig ganska mör. Mör, ledsen och hoppfull. Ungefär så.