Morgonen efter...

Jag måste ju såklart ha sovit under natten men det känns nästan inte så. Sovande under samma täcke var jag intensivt medveten om hans närvaro hela tiden. Han ska upp tidigt och jag är medveten om det också. Ser faktiskt fram emot det; för han har en sån där ljusväckarklocka som jag alltid velat ha. Så strax efter sex vaknar jag av att solen går upp och fåglarna kvittrar. När jag slår upp ögonen inser jag att även den riktiga solen gått upp.

På något vis ser jag det som min uppgift att fortsätta denna milda väckning och jag makar mig närmare honom. Låter mina fingrar hitta små stigar längs hans kropp. Buffar. Berättar att det är morgon. Berättar om hur fantastisk jag tycker väckarklockan är. Får leenden och dova halsljud till svar. Det tar sin modiga stund innan han faktiskt slår upp ögonen. Så säger han

ska du följa med upp på taket? 

Och det är väl klart att jag ska! Så finner jag mig stående uppe på ett tak mitt i Malmö, halv sju på morgonen och det är sol överallt. Och jag andas andas andas och möter morgonen med bravur, tar mig fram till kanten, kikar ner. Kikar in i folks lägenheter. Prickar in landmärken. Och så gör vi yoga. Och så är vi tysta och pratar och skrattar. 

Väl nere i lägenheten äter vi frukost, jag lyckas dock bara få i mig lite te och jordgubbar. Allt är fortfarande lite som regisserat och när han givit sig av kryper jag ner i sängen igen. Sover ett par timmar. Vaknar av mig själv och tar ett bad medan jag äter ännu fler jordgubbar. Diskar upp efter middag och frukost. Bäddar sängen.

Och glömmer tandborsten i hans badrum.