Ibland berömmer jag mig själv (inne i mitt huvud) för att ha någon slags skådespelarförmåga. Jag ljuger inte så ofta, men när jag gör det är det väldigt noga uttänkt och jag är mycket övertygande.
Kruxet ligger i noga uttänkt. Har jag inte förberett en story eller förutsett en situation och anpassar min reaktion efter det så är jag som en öppen bok. Det här med ingen impulskontroll gör det med en, tror jag.
Alltså - frågar du mig något så svarar jag utan att tänka. Vilket blir precis det svaret som finns i mig. Inget är tillrättalagt, inget är förberett. Utöver det så har vi mitt förödande minspel. Så förödande att jag inte ens märker det själv. Men jag avslöjar mig själv, ständigt.
På grund av detta har jag ytterst svårt att parera eller dölja missnöje, otålighet, ilska, eller trötthet. Det krävs en mycket medveten ansträngning.
Så, om du vill vinna, skulle du nog spela poker mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar