Icke förvånande så läser jag ju en del föräldrabloggar och får på så vis lite insikt i hur andra föräldrar tänker och ser på barn och föräldraskap. Oftast är det inte så mycket analys från min sida utan mest intressant. Men ibland så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen av förvirring, frustration och/eller irritation.
Vaddå barnsäkra hela hemmet (lås på lådor, lock på alla uttag, grindar osv)? Vaddå inte våga lämna bort sin unge några timmar? Vaddå inte vilja ge smakportioner med sked utan gör det med fingret? Vaddå gå runt och bära på sin unge hel tiden? Vaddå att ungen sover i ens säng? Vaddå inte låta ungen stoppa diverse saker i munnen (gräs, jord, sand, badvatten osv.) ? VA!?
Jag förstår ingenting. Antingen är jag egentligen helt olämplig som förälder. Eller så är det många andra som är helt galna. För jag tror faktiskt inte på att jag har fått en "lätt unge", jag tror att osäkra och nojiga föräldrar skapar osäkra och rädda barn. Klart att det finns variationer och undantag och jag tror inte att det finns ett absolut rätt sätt att göra saker på. Men jösses, man kan ju göra livet lätt för sig istället för att krångla till allt så jävla mycket.
Om någon är intresserad så kommer här några principer jag kör med:
1. Jag ser det som att vi övar på olika saker. Införstått i det är att vi vill samma sak, Lilla M och jag. Hon vill också sova hela natten trygg och lugn i sin säng och jag bara hjälper henne. Ingen viljornas kamp. Jobba med energin inte mot den!
2. Lyssnar på mitt barn. Lyssnar på mig. Lyssna lyssna! Känn efter. Testa. Att inte panikreagera om det inte verkligen är nödvändigt, vilket faktiskt sällan är fallet. Ja, det låter förskräckligt när hon ramlar och slår i huvudet. Men det gör inte mer ont om jag kommer springande som att världen håller på att gå under. Håll lugnet bara. Det är ingen fara.
3. Ta inte saker du läser/hör/får råd om så allvarligt. Tänk efter. Tycker du att det verkar intressant och passar in i ditt liv, så testa. Annars; strunta i böcker och tidningar och människor.
4. Kanske en liten detalj; men jag försöker undvika ordet nej. Jag vill inte säga nej till min dotter hela tiden. Hellre 'lek med den här istället' eller 'vi sitter ner vi badet'. Vad som helst. Förhoppningsvis så blir ordet nej lite mer laddat då och hon vet att det verkligen är allvar när det kommer. Överlag försöker jag tänka på mitt språk med henne. Hur jag pratar om saker. Att jag inkluderar henne.
Och det går skitbra. Vi har haft barnvakt flera gånger, i ett par dagar som mest. Hon hänger med oss på det mesta och somnar inför kvällen vart vi än är när det är dags för det. Som en klok vän sa: Det är kanske inte så mycket att barnet litar på sina föräldrar, som tvärtom, att föräldrarna litar på sitt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar