Men det kör fortfarande på, och är liksom inte klart. Maler och blöder.
Och jag tror att jag väntar på att det ska vara fullbordat innan jag reagerar. Innan jag sörjer. Eller känner mig lättad. Eller vad jag nu kommer känna.
Just nu, hormoner överallt, öm kropp, febriga barn och lite för mycket på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar