Ytterligare några timmar innan det stod jag på ett trottoar och grovhånglade.
Igår kväll låg och loj och mjuk och blickade in i ett par ögon och är mjuk och tyst och han viskar
Jag ser dig
Och jag vet väl det, just därför är det så läskigt. Kanske är han inte min, men vet ni, jag tror att han älskar precis som jag gör. Han är ärlig och uppriktig och tydlig och mjuk och fast och förankrad och luftig i en salig röra.
Jag gjorde plats för relationer som faktiskt får mig att växa. Det gav resultat. Nu är frågan om jag är modig nog...och inte har jag kommit såhär långt för att fega ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar