Efter en kväll i hennes sällskap är hela mitt system aktiverat och jag känner mig så sedd och uppskattad. Hon frågar mig saker och lyssnar och vi har de finaste samtalen. Och hon ser mig i ögonen och säger att hon litar på mig och vi pratar om det mänskliga och det andliga, och gör skillnad på det två på samma sätt. Och när jag spelade för henne var jag i den där energin som känns som en stor varm kram och min röst är inte längre min, jag är en kanal och vår dynamik gör mig andlös.
Det låter kanske dömande, men det är det inte; men det är inte ofta jag möter någon på samma andliga nivå. Som lever och andas det, där allt är intuition och utveckling och process och det finns en självdistans utan förminskning. Att höra henne beskriva längtan efter en kvinnlig cirkel och använda exakt samma ord som funnits i min själ i flera år och veta att vi, vi har hittat varandra. Syster. Tack för att du kom till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar