Kontrasternas morgon

Idag vaknade jag med en timmes sömn i kroppen och en fundering, varför är jag trött? Och barnen vill ha äpple och film och blöjor bytta och allt vad det är. Min vän som agerat sovande barnvakt, går till jobbet. Solen går upp.

Natten känns som en dröm, allt det som var så verkligt alldeles nyss. Musik musik musik och dans. Vackra människor och öppna famnar vart än vänder mig. Tid för ord efter sommarens ordlöshet.

Och redan nu, blott några timmar senare, famlar jag i minnet. Nuet med sina mjuka barnkinder och tecknad film utgör hela min verklighet. Därför känns det än mer viktigt att sätta ord på fest istället för vardag.

Inatt var det fest. Och det var ett litet klimax. En av alla dem jag i sommar mött i mitt hjärta och i långa fina kramar, klev inatt fram till mig. Målmedvetet. Efter den första trevande kyssen inleddes timmar av lekfullt trevande.

Så, nu minns jag varför jag är trött. Men just minnet av dans och eld och hångel raderar varje spår av trött. Det känns endast värdefullt att fylla på med kärlek.