Vad jag längtar efter

Såhär en dryg vecka över tiden längtar jag massor efter min bebis, att få gå vidare i livet, att vilja ha mer kläder än inga alls, att kunna börja promenera, röra mig osv osv osv.

Vad jag längtar efter mest? Missionären. Ärligt talat, vad jag saknar den närheten. Under tidigare graviditeter har jag inte ens varit i närheten av sexuell samvaro den sista tiden (eller alls) och det är så fint att vända sig om efter varandra trots magen. Och att ha makalöst bra sex som höggravid känns inte självklart; det bådar gott inför tid som nyförlöst och ammande och bebisföräldrar. För om vi lyckas tillfredsställa varandra nu lär resten vara en promenad i parken.

Men ärligt. Missionären, bara så. Jag vill ha honom över mig nu, inte bakom.

Ny upplevelse

Höggravid och feber. Är inne på andra dygnet av att pendla mellan 36,6 och 38,5 upp och ner upp och ner upp och ner. Lägg till frossa och kopiösa svettningar. Lägg också till huvudvärk, ofantlig smärta runt ögonen och öm hals.

Jag vågar inte prata med nån barnmorska för jag är så rädd att dom ska tycka att jag behöver komma in. Därifrån är nästa rädsla att detta på något vis ska vara farligt och dom behöver sätta igång förlossningen. Föda barn med feber - inte en dröm.

På tal om det, inatt sov jag en timme i stöten och drömde helt bisarra feberdrömmar. Konstiga och läskiga och, eftersom jag vaknade hela tiden, så minns jag massor med skumma detaljer.