Det händer mig hela tiden nu för tiden, att jag har en bild i mitt huvud vad vi ska göra, hur jag ska vara. Och alltid, ett par timmar efter uppgång nockar illamåendet mig och alla dagens planer suddas ut.
Jag är så trött på att inte orka. Jag är trött på att ha en värld i mitt huvud och en i min kropp. Så jag hamstrar energi från de tillfällen då jag känner mig synkad.
Som när jag sitter med armen runt min unge och hennes hår är alldeles sömnrufsigt, vi tittar på julkalendern, hon äter frukt och säger med låg röst "mamma kom!" och jag drar henne ännu närmare och pussar på henne så mycket jag kan. Jag är här, säger jag, jag är här!
Eller när jag faktiskt lyckas få inspiration till middagsmaten, skaffa ingredienser och laga den med fantastiskt resultat på bara ett par dagar.
Och när jag trotsar illamåendet och ger mig ut för att jag faktiskt måste prata med älvorna.
Då. På det överlever jag.
Jag vet. Känner samma frustration när man har så många planer och inte kan genomföra alla.
SvaraRaderaOch jag har inte ens en graviditet att förklara min energilöshet med, likväl är den ständigt närvarande just nu. Så jag hamstrar för bättre piggare tider när de nu än må komma. Kram
SvaraRadera